Kvinnorna och deras molas
Kvinnorna är väldigt vackert utsmyckade. De har alla en guldring i näsan, stora örhängen, ofta en gul eller röd sjal (den röda visar att de gått igenom menstruationsritualen), som hänger löst över huvudet. De har en lång, färgglad, ganska åtsittande tygstycke som kjol och på vaderna långt upp på smalbenet så har de vackert utsmyckade pärlband virade. Från pannan ner över näsan har kvinnorna och flickorna en lång svart linje målad, som ett skydd mot onda andar.

Cuña-kvinnorna anses vara bland de duktigaste i världen på att hantera sax, nål och tråd och alla som har sett en mola förstår nog det. Det krävs en otrolig skicklighet, koncentration och ett stort tålamod för att sy en mola.
De använder en teknik, som man skulle kunna beskriva som omvänd applikation när de lägger 2-5 lager med olikfärgade tyger på varandra som de sedan klipper sig ner igenom. Grundmönstret blir hela tiden mindre och mindre på detta sätt eftersom de hela tiden klipper en bit utanför det förra lagrets kant. Normalt tar det mellan 1 till 4 veckor att sy en mola. Se "Att sy en mola".
Molan sys i par och vid första anblicken kan de synas väldigt lika, men tittar man närmare på dem så ser man skillnader i färgkombinationer och detaljer. Anledningen till att de sys i par beror på att kvinnan bär den ena på ett framstycke i sin blus, medan den andra sitter på ryggen i ett bakstycke på blusen.
Kunskapen om hur man syr molas går från mor till dotter, från farmödrar till barnbarn och från storasyster till lillasyster. Man kan se mammor som syr små molas till sina döttrars dockor och man har en känsla av att så gott som allt i kvinnornas liv är sammanlänkat med deras arbete med att sy molas.

De har tre sätt att sy nya molas Dels så imiterar de gamla modeller och försöker göra dem vackrare. Vanligare är att de tänker ut nya mönster, men det som räknas som det bästa är om man i drömmen ser nya mönster till en mola.
När de själva bedömer en mola så är det utförande, originalitet, arrangemang, balans mellan färgkombinationer, och hur välsydd den är som är viktigast. Helt klart så värderas man högre som kvinna om man kan sy vackra molas och helst då om man tänka eller drömma fram en ny vacker mola. Detta är dock inte något som det talas högt om. Enligt deras jämlikhetsideal så vill de helst inte säga vilka som syr molas bäst. Individualism är inte något som uppskattas.

Vad gör man då som Cuñakvinna om talangen bara räcker till att imitera gamla molas och försöka göra dem vackrare eller om inspirationen inte vill infinna sig om man inte känner någon arbetslust eller om man känner sig trött helt enkelt (och sjukskriva sig går ju inte). Ja, våra idrottsmän dopar sig för att bli bättre och för att orka mer än vad de egentligen gör och det är vad Cuñakvinnorna också gör om än på ett oskyldigare sätt och här handlar det väl egentligen mer om tro än om vetenskap.
Vi kan kalla det naturdopning när de låter sig bli stuckna av myror eftersom myran ju arbetar hårt och ihärdigt utan att pausa och då överförs deras kraft/energi till ens kropp. Ett annat sätt (och mindre smärtsamt) är att samla in spindelnät, bränna det och inandas röken därifrån så att man syr lika snabbt och fint som spindeln väver sitt nät. Eller så kan man bränna ett fågelbo som är byggt av fåglar, som bygger speciellt vackra fågelbon, röra ner askan i ett glas vatten (eventuellt med tillsats av något alkoholhaltigt). Dricker man detta så blir man lika duktig som de. Vi har ju våra vitaminer, piller och huskurer så…vi kanske inte ska säga något.

Man använder gamla molas när man jobbar i hemmet och finare när det är fest på gång. Då har kvinnorna i god tid bestämt vilka färgkombinationer på molan, som ska gälla för kvällen till ära. Har man då ingen mola i de aktuella färgerna så är det bara till att börja sy en. De har vissa högtider eller passageriter som de firar. Vid namngivningen till ett nyfött barn, första gången då håret på flickorna klipps, vid kvinnans första menstruation, vid giftermål (då ger för övrigt även bruden den vackraste molan hon har till sin blivande svärmor)

En intressant fråga är varifrån de får all sin oerhörda kreativitet? Jag skulle tro att det har en väldig betydelse att alla redan ifrån de var små barn har fått höra de vuxnas mytologiska berättelser, som är fyllda av symboler och dubbelbottnade betydelser. Sedan har det säkert sin betydelse att de lever så nära naturen där det finns träd med blad som liknar olika saker och som säkert stimulerar fantasin.

Betydelser och symboler på molan
Det som man lägger märke till på de flesta molas förutom de symmetriska mönstrena är dualismen, det vill säga man ser ofta två djur/människor eller växter avbildade i profil. De kan se ut som en sak i profil, men rakt framifrån så kan man se något annat.
De tror att alla har en dubbelgångare både människor som djur. Det har att göra med deras tro att alla levande varelser lever i en "ostabil" form, allt kan byta skepnad. En människa eller ett djur kan transformeras till en demon eller till ett annat djur eller tvärtom.
Sedan är det två kvinnor som klipper flickans hår första gången. Vid "veckomötena" i kongresshuset sitter de två och två i bänkraderna, de sjunger duett och spelar instrument två och två tillsammans så dualismen är alltid närvarande.
När det gäller de slingrande labyrint mönstrena så finns det många förklaringar eller tolkningar. De har en tanke om att i begynnelsen var djur, växter och mänsklighet Ett, innan den Högste delade på oss och att vi fortfarande är det. Men på komplexa vägar så är vi fortfarande förbundna/ihopkopplade med varandra.
En annan tolkning är att i deras byar så ligger hyddorna så tätt så det känns som om man går runt i en labyrint när man ska hitta ut. Korallen (de har ju korallreven runt husknuten praktiskt taget) har också samma snirklande labyrintform. Sedan är det ju så, att för kvinnorna är det något av en sport att försöka klippa så långt som det är möjligt utan att flytta saxen!

Om du frågar en kvinna vad hon hade för tankar med molan hon sytt så får du för det mesta ett ganska kort svar, men frågar du en man så får du en hel berättelse. Män kan/vet betydelsen, hemligheten, men självfallet så påverkas kvinnornas fantasi av att de så ofta hör männens mytologiska berättelser

Molas berättar om naturen, om vardagliga händelser, deras fester och de kan i princip stilisera vilket föremål som helst.